fredag 2 december 2011

Vad har du i munnen?

Ja, när man ställer den fråga gapar Joline och räcker ut tungan. Det kommer sig av att jag frågar henne det då och då när hon plockat upp någonting på golvet och stoppat i munnen. Samtidigt gapar jag och nu har Joline börjat göra samma sak. Det är så häftigt att se att Joline förstår mer och mer av det vi pratar om. Hon förstår fler uppmaningar såsom: Kom till mamma! (Hon kommer krypandes åt mitt håll). Vill du komma upp? (Hon sträcker upp händerna) Titta på mamma! (Hon tittar upp på mig). Hon förstår även fler ord såsom munnen, näsan, där, TV (mamma, pappa, lampa, titta, tutte och tack-tack! är ord hon har kunnat länge redan) och i helgen sa hon flera gånger: titta...där! och titta...lampa! Det är ju väldigt tidigt att redan tala i tvåordssatser, men det är ju troligen bara ljudhärmning utan egen konstruktion, men ändock rätt häftigt! Ett ord som hon dock är väldigt säker på och som hon använder vid situationer då det verkligen passar in är ett bestämt nej! Det använder hon när hon vill säga ifrån att det är någonting hon inte vill. Det kan vara att hon inte vill komma upp i någons famn, att hon inte vill gapa när man matar henne eller att hon vill att man ska sluta med någonting (t.ex att sjunga falskt, haha). Hon har även blivit duktig på att härmas, speciellt att härma pappa. Olika ljud och läten och gester. "Give me five" är en klassiker som lillgumman redan kan.

tisdag 22 november 2011

Söta framsteg

Joline utvecklas och gör framsteg varje dag. Nu har hon lärt sig att leka "Titt-ut" alldeles själv. Det kan gå till så att hon hittar en filt eller liknande på golvet som hon lyfter upp över huvudet, släpper ner och säger: "Titte". Sedan ler hon ett sött leende som avslöjar de två övre framtänderna som börjar titta fram. Så sött!
Hon har även börjat att pussas om man ber om en puss. Hon lutar sig då framåt och trycker dit en puss med öppen mun. Ibland sträcker hon ut tungan också. Hihi.
Hon har lärt sig vad näsan är. När jag fråga: - Var är näsan då? pekar hon på min näsa.
När jag säger: "Duktig tjej" för att hon gjort någonting duktigt, klappar hon händerna åt sig själv. Sötnosen!

lördag 19 november 2011

En liten ligist har flyttat in i vårt hus!

Joline börjar bli mer och mer rörlig och hittar på fler och fler bus. Hon öppnar skåpluckor och river ut allting som finns innanför, hon smakar på alla smulor hon hittar på golvet, hon undersöker alla utrymmen (inklusive duschutrymmet, återvinningshörnan i tvättstugan mm) och hon älskar att stoppa in fingrarna i eluttagen. Hon kryper numera snabbt och reser sig upp längs bordsskrivor och annat och tar några steg. Ligger det någonting på bordet så ska ju det såklart rivas ner. Skulle man sitta kvar utan att följa efter henne så kan man ge sig på att man glömt att stänga trappgrinden och att hon på någon minut hunnit dit och gått upp ett par trappsteg. När man blir mer rörlig gör man sig också mer illa. Häromdagen såg det ut som om hon var släkt med ankorna. Hon ramlade rakt på munnen utan att ta emot med händerna och fick världens fläskläpp! Som tur är så har små barn bra läkekött och dagen efter syntes bara en blodutgjutelse på läppen. Ingen rast och ingen ro... men det är väl så det ska vara.
Joline är stolt över att ha fått bort kantskydden på bordet...
Joline tömmer skåpet. Vi får se hur glad hon blir när vi satt dit spärrar....mohaha!

tisdag 15 november 2011

Smyckesnyheter!




Dubbelt wraparmband med kopparfärgat läder och halvädelstenar




Fiskbensfläta...

i svart läder

Manliga varianter av fiskbensflätan

Enkelt flätat - men mycket snyggt!

Nyckelkedja i rostfritt stål med berlocker i tenn

Exklusiva änglar i äkta silver, halvädelsten och swarovskikristaller

söndag 13 november 2011

Musiken i blodet

Idag har Jolines farfar varit här och hälsat på. En massa musikdiggande har stått på schemat, en självklarhet i Karlssonsläkten. Med en farfar som är gammal trummis och en pappa som aldrig kan låta bli att "luft-trumma" när han lyssnar på musik är det svårt att ta miste på varifrån Joline ärvt sin taktkänsla.  Här klappar Joline och farfar i takt med musiken.

torsdag 10 november 2011

En gunghäst har flyttat in

Än så länge har Joline inte riktigt fått in det riktiga "knycket" som behövs för att få den i ordentlig gungning. Därav den frågande minen:)

måndag 7 november 2011

Nya tänder och mycket som händer

Lilla skruttan är super förkyld. Och inte nog med det så är de två övre framtänderna på väg ut. Denna kombination betyder att nätterna som började bli bra (dvs. jag fick gå upp en gång per natt och Joline sov resten av natten i sin egen säng) nu har blivit "kaosiga värre". Tre, fyra gånger per natt vaknar lillstackaren och gråter.
  Förutom att hon är förkyld så har hon gjort stora framsteg när det gäller att ta sig fram. Både att ta sig fram fysiskt och att få sin vilja fram genom sitt bestämda humör. Nu kryper hon på snabbt som bara den. Hon har hittat på en egen teknik som ser lite rolig ut. Hon viker in ena benet under sig och hoppar fram, ser nästan lite halt ut. Hon reser sig lätt upp längs bordskanter och byrålådor och tar ett par stapplande steg med hjälp av dem. Det bestämda humöret visar hon när hon inte får som hon vill eller om man ska ta ifrån henne någonting som hon inte får ha. Då skriker hon eller säger nej, nej nej! Det märks att hon är en Bessner-tjej! (Behöver jag tillägga att vi är kända för vår bestämda framtoning?)
  En hel del ord förstår hon nu och en del kan hon säga. Hon vinkar gärna åt folk och ibland lägger hon till ett "ejdå".
   Häromdagen på 10 månaders-kontrollen charmade hon doktorn med sitt vinkande samtidigt som han lyssnade med stetoskopet. Han hade frågat en stund innan om hon kunde vinka. Jag sa då till henne - ska du vinka Joline? Då tog hon trevande fram en näve och rörde lite på ett finger. Men när det var dags att lyssna på lungorna så vände hon sig om flera gånger för att vinka till doktorn. Då hade hon väl blivit lite mer varm i kläderna. Ha, ha, vad rolig du är, sa doktorn och nöp henne lite lätt i kinden.  Han tyckte även att hon var otroligt med och observant. Tittade och höll koll på allting samtidigt. Jag bara skrattade när han sa det. Nej, men det är så, sa doktorn. Det märker man på en gång. Hon tittar på mig, upp i taket och runt omkring samtidigt. Jo då, jag är beredd att hålla med om att hon är en iakttagande bebis.  Hon kan t.ex. hålla fjärrkontrollen riktad mot TV:n eller hålla sin leksaksmobil mot örat, vilket tyder på att hon kollat in hur man ska göra med dessa manicker.
   Lillskruttan är fortfarande väldigt liten för sin ålder, men växer enligt sin egen kurva. Nu mäter hon 66,5 cm och väger 7240 g.
   Hon är en riktig musikdiggare, som far sin. Så fort man sätter på musik börjar hon gunga och ibland lägger hon till en arm som hon sväger i luften. Charmtrollet! Charmig värre är hon även när hon gör sin grimas som hon har börjat med. Hon rynkar på näsan och ler ett busigt leende. Det gör hon lite nu och då och till lite vem som helst. Många stannar upp och kommenterar - så söt hon är! Dels beror det väl på hennes charm, men ofta beror det på den lilla tofsen på huvudet.
   Äta har hon börjat göra, lite grann. I alla fall när hon får plockmat som hon kan stoppa i sig själv. Kommer det mat på en sked, då används favoritordet flitigt - Nej, nej, nej! Men som sagt, får hon plocka i sig själv så kan det bli pannkaka, korv, kyckling, ärtor, majs, paprika, clementinklyftor, grapefrukt (!), päron i halvor m.m.
   Trots sin bestämda vilja och sin charmiga framtoning kan hon vara väldigt blyg i stora grupper. Fler barn en ett till utöver henne blir för mycket och hon blir som stum helt plötsligt. Hon som är så bubblig och framåt hemma. Det kanske hänger ihop med hennes iakttagande jag...
Det var en lite summering om vad som skett i Lillskruttans liv den senaste månaden...
skön krypstil

tisdag 25 oktober 2011

Retro


Nu när vintern närmar sig med stormsteg har vi gjort det ombonat i vagnen med åkpåsen i manchester och lammull från min barndom. Hade egentligen spanat in en åkpåse från The buppa brand, men när mor min föreslog att vi skulle ta upp denna åkpåse i sann 70-talsanda och återanvända den, så var det helt plötsligt självklart att Joline skulle gona in sig i samma åkpåse som jag och mina syskon hade när vi var små.

söndag 23 oktober 2011

Sötsaker

Bombadill och Oskar och Ellen gör ju så otroligt söta bakverk som små prinsessor kan leka café med. Än så länge är Joline för liten för att leka café, men godsakerna duger att suga på. När hon blir lite större ska hon få sin alldeles egna lekstuga här på tomten där hon kan bjuda på fika.

tisdag 18 oktober 2011

Papegojan

Joline har börjat härma fler och fler ljud och ord som hon hör.
Idag har det låtit ungefär så här:

Jag: Nu kommer pappa!
Joline: Pa-pa, pa-pa, pa-pa

Jag (när jag blir nypt av Joline): Aj, aj, aj!
Joline: aj - aj - aj

Jag (när Joline ätit färdigt sin mat): tack, tack!
Joline: ta - ck, ta-ck

En del ord kan hon säga och förstå, några exempel:

Joline får en sked med mat och sträcker ut en hand och säger: nä, nä, nä!
(Ordet nej använder hon för övrigt även vid andra tillfällen då hon inte är riktigt nöjd med situationen).

Joline tittar upp på lampan och säger: pam - pa

Joline sträcker upp armarna och gnäller: ma - ma!

Joline hör att Fredrik kommer uppför trappan och säger: pa-pa!

fredag 14 oktober 2011

Matvägraren äter

Ibland känns det som att få Joline att äta mat är lika lätt som att bestiga Mount Everest. Hon totalvägrar, puttar bort skeden och säger nej, nej, nej, nej med bestämd stämma. Hon ska inte ha mat. De senaste dagarna har jag kommit på att man kan få i henne lite mat om hon får stoppa maten i munnen själv. Jag har provat att riva äpple, skära banan i bitar och servera majskorn. Köket har blivit minst sagt grisigt, men damen har i alla fall fått i sig lite mat utan en massa gnäll. Hon har till och med varit överlycklig under måltiden. Självklart, när man får bestämma själv! Idag fick hon en barnmatsvariant från Ellas kitchen som är en sorts "klämpåse" som barnet kan hålla i och klämma ut maten i munnen. Den var väldigt populär. Synd bara att jag inte tänkte på från början att man kunde hälla ut en stor del av innehållet innan man gav den till Joline. Hon började ju trycka på en gång vilket resulterade i att hela hon och barnmatsstolen och köksgolvet blev dekorerat med blåbär - och jordgubbspuré. Tur i oturen var att jag hade tänkt till lite innan och klätt av henne kläderna i alla fall. Summan av kardemumman var i alla fall att hon fick i sig en massa puré för att vara henne och att hon verkligen diggade purén. Ska prova fler smaker av denna sort, men då komma ihåg att den inte ska vara proppfull när Joline får den i händerna.

Cyklamen - höstens vackraste blomma

Jag blir lika glad varje höst när jag ser att cyklamen har anlänt till blomsterhandeln. Jag älskar blomman! Allra vackrast tycker jag egentligen att den vita färgen är, men för några dagar sen fick jag syn på ett blomsterarrangemang i vår lokala blomsteraffär där de använt den lila/rosa färgen tillsammans med gröna växter. Jag tyckte arrangemanget var otroligt vackert, men de skulle ha 455 kronor för det. Ekonomisk som jag är så köpte jag förstås inte blomsterarrangemanget där utan tänkte att jag kunde köpa några liknande blommor på torget istället när jag kom förbi där. Idag när jag var i Jakobsberg fick jag tag på alla tre blommor som jag behövde - för 93 kronor sammanlagt! Nu pryder detta arrangemang vår entré. Ett plus är att alla tre blommor trivs i kyla.

tisdag 11 oktober 2011

Höstkantareller och svart trumpetsvamp

Igår när vi knatade ner i skogen för att få lite frisk luft fick vi ett infall att gå in ett par steg i skogen för att se om det fanns någon svamp. Vad förvånade vi blev när vi hittaden en massa höstkantreller och svart trumpetsvamp bara ett par steg in i skogen från gångvägen. Vi hade inte planerat svampplockningen så jag fick improvisera och använde örngottet till Jolines kudde hon har i vagnen att plocka i. När örngottet var fyllt till bredden var vi tvugna att lämna resten av svampen. Så härligt att bo nära en svampskog!

lördag 8 oktober 2011

Ny overall

Gradantalet har plötsligt sjunkit rejält, så Joline fick användning för sin nya overall idag. Än så länge drunknar hon nästan i den, då den är i storlek 74, men hon kommer troligen ha vuxit i den innan vintern är slut.

fredag 30 september 2011

Duktiga tjejen!

Joline kan så mycket helt plötsligt!
Hon kan härmas och säga mamma, pappa och titta.
Hon kan härmas och "klicka med tungan", "blåsprutta" och "smacka med läpparna" och snabbt växla mellan dessa när den hon härmar gör det.
Hon kan peka.
Hon kan sätta sig upp själv.
och...

Hon har fått två tänder i underkäken!
Min lilla, stora tjej!

onsdag 28 september 2011

Alltid något...

Det finns någonting positivt med att vara sjuk i alla fall. Älsklingen lagar mat åt en, och dessutom dekorerar han med små hjärtformade risknytten.

måndag 26 september 2011

söndag 18 september 2011

Härlig höstdag i skogen

Igår när solen sken och det var en sådan där riktigt härlig höstdag gick vi ut i skogen för att leta svamp. Eller rättare sagt, jag ville leta svamp. Fredrik var inte lika intresserad. Därmed slutade det med att vi gick "spåret" där Fredrik brukar springa (läs har sprungit någon gång). Ibland stannade vi upp för att jag, ensam skulle ta några kliv in i skogen i jakt på skogens guld. Efter många försök hittade jag tillslut några fjuttiga höstsvampar. Men trots dess storlek så blev jag inte desto mindre glad. Det är alltid häftigt att hitta de första höstkantarellerna. På ett ställe hittade jag dessutom flera klungor med små höstkantareller, så nu vet jag var jag ska gå om någon vecka för att plocka dem när dem växt till sigt. Om inte någon annan hinner före vill säga...
Kanske räcker dessa till en kantarellsås i alla fall....

onsdag 14 september 2011

Joline undersöker telefonen

Hmmm....vad var det nu man gjorde med en sån här?...


skulle man äta den?...

nej, vad var det nu igen?...




Ja, just det! Man skulle ringa med den!



lördag 10 september 2011

Joline leker i Kids Courten

Igår var vi i Kista för att köpa vimplar till Jolines rum och titta på höstkläder på Polarn och Pyret. Vi passade också på att leka en stund i lekhörnan bredvid Kids4Life. Joline tyckte det var jätteroligt, så länge det bara var hon och en annan lite tjej där. Efter en stund kom det fler barn och då blev hon sådär blyg som hon brukar bli när många barn är närheten. Men dessförinnan hade hon visat upp att hon både kunde resa sig själv till nästan stående när hon drog sig upp med hjälp av grejerna som hängde på väggen. Hon kunde också både backa i krypställning och kräla framåt en bit. Det ska till en massa roliga stimuli för att Joline ska visa viljan att ta sig fram.
Såhär glad kan man vara när man får följa med mamma och mormor till Kista.

Plommonmarmelad!

Victoriaplommonen är mogna och idag har jag gjort plommonmarmelad med kanel och mandel. Supersmarrigt!


Den här burken ska ges bort istället för en blomma när vi ska på middag ikväll.

1 kg Victoriaplommon
1 pkt syltsocker
1-2 tsk kanel
50 g hackad mandel

Skålla plommonen och kärna ur och ta bort skalet. Koka plommon och syltsocker under omrörning i 2-3 minuter. Tillsätt kanel och mandel. Skumma väl. Häll upp i kärl, förslut och förvara kallt.

fredag 26 augusti 2011

Sensommar i trädgården

Victoriaplommonen börjar mogna

Idag har jag varit ute och inventerat trädgården inför hösten. Alla örter har fått flytta från den stora odlingslådan till krukor som lätt går att flytta in under tak när de lite kyligare nätterna kommer. Jag har planterat ner revor som jordgubbsplantorna bildat och hoppas på bättre skörd nästa år (och att inte fåglarna äter upp bären).
Gräsmattan har blivit mycket finare de senaste dagarna då det har regnat en hel del och mina absoluta favoriter i trädgården börjar mogna - Victoriaplommonen.
Stjärnflockan har blommat om och en del höstblommor har tittat upp.


mynta, timjan och dragon


persilja, gräslök och citronmeliss

Gammelmormors stjärnflocka