Söta framsteg

Joline utvecklas och gör framsteg varje dag. Nu har hon lärt sig att leka "Titt-ut" alldeles själv. Det kan gå till så att hon hittar en filt eller liknande på golvet som hon lyfter upp över huvudet, släpper ner och säger: "Titte". Sedan ler hon ett sött leende som avslöjar de två övre framtänderna som börjar titta fram. Så sött!
Hon har även börjat att pussas om man ber om en puss. Hon lutar sig då framåt och trycker dit en puss med öppen mun. Ibland sträcker hon ut tungan också. Hihi.
Hon har lärt sig vad näsan är. När jag fråga: - Var är näsan då? pekar hon på min näsa.
När jag säger: "Duktig tjej" för att hon gjort någonting duktigt, klappar hon händerna åt sig själv. Sötnosen!

En liten ligist har flyttat in i vårt hus!

Joline börjar bli mer och mer rörlig och hittar på fler och fler bus. Hon öppnar skåpluckor och river ut allting som finns innanför, hon smakar på alla smulor hon hittar på golvet, hon undersöker alla utrymmen (inklusive duschutrymmet, återvinningshörnan i tvättstugan mm) och hon älskar att stoppa in fingrarna i eluttagen. Hon kryper numera snabbt och reser sig upp längs bordsskrivor och annat och tar några steg. Ligger det någonting på bordet så ska ju det såklart rivas ner. Skulle man sitta kvar utan att följa efter henne så kan man ge sig på att man glömt att stänga trappgrinden och att hon på någon minut hunnit dit och gått upp ett par trappsteg. När man blir mer rörlig gör man sig också mer illa. Häromdagen såg det ut som om hon var släkt med ankorna. Hon ramlade rakt på munnen utan att ta emot med händerna och fick världens fläskläpp! Som tur är så har små barn bra läkekött och dagen efter syntes bara en blodutgjutelse på läppen. Ingen rast och ingen ro... men det är väl så det ska vara.

Joline är stolt över att ha fått bort kantskydden på bordet...

Joline tömmer skåpet. Vi får se hur glad hon blir när vi satt dit spärrar....mohaha!

Smyckesnyheter!




Dubbelt wraparmband med kopparfärgat läder och halvädelstenar

Fiskbensfläta...

i svart läder

Manliga varianter av fiskbensflätan

Enkelt flätat - men mycket snyggt!

Nyckelkedja i rostfritt stål med berlocker i tenn

Exklusiva änglar i äkta silver, halvädelsten och swarovskikristaller

Musiken i blodet

Idag har Jolines farfar varit här och hälsat på. En massa musikdiggande har stått på schemat, en självklarhet i Karlssonsläkten. Med en farfar som är gammal trummis och en pappa som aldrig kan låta bli att "luft-trumma" när han lyssnar på musik är det svårt att ta miste på varifrån Joline ärvt sin taktkänsla.  Här klappar Joline och farfar i takt med musiken.

En gunghäst har flyttat in

Än så länge har Joline inte riktigt fått in det riktiga "knycket" som behövs för att få den i ordentlig gungning. Därav den frågande minen:)

Nya tänder och mycket som händer

Lilla skruttan är super förkyld. Och inte nog med det så är de två övre framtänderna på väg ut. Denna kombination betyder att nätterna som började bli bra (dvs. jag fick gå upp en gång per natt och Joline sov resten av natten i sin egen säng) nu har blivit "kaosiga värre". Tre, fyra gånger per natt vaknar lillstackaren och gråter.
  Förutom att hon är förkyld så har hon gjort stora framsteg när det gäller att ta sig fram. Både att ta sig fram fysiskt och att få sin vilja fram genom sitt bestämda humör. Nu kryper hon på snabbt som bara den. Hon har hittat på en egen teknik som ser lite rolig ut. Hon viker in ena benet under sig och hoppar fram, ser nästan lite halt ut. Hon reser sig lätt upp längs bordskanter och byrålådor och tar ett par stapplande steg med hjälp av dem. Det bestämda humöret visar hon när hon inte får som hon vill eller om man ska ta ifrån henne någonting som hon inte får ha. Då skriker hon eller säger nej, nej nej! Det märks att hon är en Bessner-tjej! (Behöver jag tillägga att vi är kända för vår bestämda framtoning?)
  En hel del ord förstår hon nu och en del kan hon säga. Hon vinkar gärna åt folk och ibland lägger hon till ett "ejdå".
   Häromdagen på 10 månaders-kontrollen charmade hon doktorn med sitt vinkande samtidigt som han lyssnade med stetoskopet. Han hade frågat en stund innan om hon kunde vinka. Jag sa då till henne - ska du vinka Joline? Då tog hon trevande fram en näve och rörde lite på ett finger. Men när det var dags att lyssna på lungorna så vände hon sig om flera gånger för att vinka till doktorn. Då hade hon väl blivit lite mer varm i kläderna. Ha, ha, vad rolig du är, sa doktorn och nöp henne lite lätt i kinden.  Han tyckte även att hon var otroligt med och observant. Tittade och höll koll på allting samtidigt. Jag bara skrattade när han sa det. Nej, men det är så, sa doktorn. Det märker man på en gång. Hon tittar på mig, upp i taket och runt omkring samtidigt. Jo då, jag är beredd att hålla med om att hon är en iakttagande bebis.  Hon kan t.ex. hålla fjärrkontrollen riktad mot TV:n eller hålla sin leksaksmobil mot örat, vilket tyder på att hon kollat in hur man ska göra med dessa manicker.
   Lillskruttan är fortfarande väldigt liten för sin ålder, men växer enligt sin egen kurva. Nu mäter hon 66,5 cm och väger 7240 g.
   Hon är en riktig musikdiggare, som far sin. Så fort man sätter på musik börjar hon gunga och ibland lägger hon till en arm som hon sväger i luften. Charmtrollet! Charmig värre är hon även när hon gör sin grimas som hon har börjat med. Hon rynkar på näsan och ler ett busigt leende. Det gör hon lite nu och då och till lite vem som helst. Många stannar upp och kommenterar - så söt hon är! Dels beror det väl på hennes charm, men ofta beror det på den lilla tofsen på huvudet.
   Äta har hon börjat göra, lite grann. I alla fall när hon får plockmat som hon kan stoppa i sig själv. Kommer det mat på en sked, då används favoritordet flitigt - Nej, nej, nej! Men som sagt, får hon plocka i sig själv så kan det bli pannkaka, korv, kyckling, ärtor, majs, paprika, clementinklyftor, grapefrukt (!), päron i halvor m.m.
   Trots sin bestämda vilja och sin charmiga framtoning kan hon vara väldigt blyg i stora grupper. Fler barn en ett till utöver henne blir för mycket och hon blir som stum helt plötsligt. Hon som är så bubblig och framåt hemma. Det kanske hänger ihop med hennes iakttagande jag...
Det var en lite summering om vad som skett i Lillskruttans liv den senaste månaden...

skön krypstil