Nya tänder och mycket som händer

Lilla skruttan är super förkyld. Och inte nog med det så är de två övre framtänderna på väg ut. Denna kombination betyder att nätterna som började bli bra (dvs. jag fick gå upp en gång per natt och Joline sov resten av natten i sin egen säng) nu har blivit "kaosiga värre". Tre, fyra gånger per natt vaknar lillstackaren och gråter.
  Förutom att hon är förkyld så har hon gjort stora framsteg när det gäller att ta sig fram. Både att ta sig fram fysiskt och att få sin vilja fram genom sitt bestämda humör. Nu kryper hon på snabbt som bara den. Hon har hittat på en egen teknik som ser lite rolig ut. Hon viker in ena benet under sig och hoppar fram, ser nästan lite halt ut. Hon reser sig lätt upp längs bordskanter och byrålådor och tar ett par stapplande steg med hjälp av dem. Det bestämda humöret visar hon när hon inte får som hon vill eller om man ska ta ifrån henne någonting som hon inte får ha. Då skriker hon eller säger nej, nej nej! Det märks att hon är en Bessner-tjej! (Behöver jag tillägga att vi är kända för vår bestämda framtoning?)
  En hel del ord förstår hon nu och en del kan hon säga. Hon vinkar gärna åt folk och ibland lägger hon till ett "ejdå".
   Häromdagen på 10 månaders-kontrollen charmade hon doktorn med sitt vinkande samtidigt som han lyssnade med stetoskopet. Han hade frågat en stund innan om hon kunde vinka. Jag sa då till henne - ska du vinka Joline? Då tog hon trevande fram en näve och rörde lite på ett finger. Men när det var dags att lyssna på lungorna så vände hon sig om flera gånger för att vinka till doktorn. Då hade hon väl blivit lite mer varm i kläderna. Ha, ha, vad rolig du är, sa doktorn och nöp henne lite lätt i kinden.  Han tyckte även att hon var otroligt med och observant. Tittade och höll koll på allting samtidigt. Jag bara skrattade när han sa det. Nej, men det är så, sa doktorn. Det märker man på en gång. Hon tittar på mig, upp i taket och runt omkring samtidigt. Jo då, jag är beredd att hålla med om att hon är en iakttagande bebis.  Hon kan t.ex. hålla fjärrkontrollen riktad mot TV:n eller hålla sin leksaksmobil mot örat, vilket tyder på att hon kollat in hur man ska göra med dessa manicker.
   Lillskruttan är fortfarande väldigt liten för sin ålder, men växer enligt sin egen kurva. Nu mäter hon 66,5 cm och väger 7240 g.
   Hon är en riktig musikdiggare, som far sin. Så fort man sätter på musik börjar hon gunga och ibland lägger hon till en arm som hon sväger i luften. Charmtrollet! Charmig värre är hon även när hon gör sin grimas som hon har börjat med. Hon rynkar på näsan och ler ett busigt leende. Det gör hon lite nu och då och till lite vem som helst. Många stannar upp och kommenterar - så söt hon är! Dels beror det väl på hennes charm, men ofta beror det på den lilla tofsen på huvudet.
   Äta har hon börjat göra, lite grann. I alla fall när hon får plockmat som hon kan stoppa i sig själv. Kommer det mat på en sked, då används favoritordet flitigt - Nej, nej, nej! Men som sagt, får hon plocka i sig själv så kan det bli pannkaka, korv, kyckling, ärtor, majs, paprika, clementinklyftor, grapefrukt (!), päron i halvor m.m.
   Trots sin bestämda vilja och sin charmiga framtoning kan hon vara väldigt blyg i stora grupper. Fler barn en ett till utöver henne blir för mycket och hon blir som stum helt plötsligt. Hon som är så bubblig och framåt hemma. Det kanske hänger ihop med hennes iakttagande jag...
Det var en lite summering om vad som skett i Lillskruttans liv den senaste månaden...

skön krypstil