Nu var det länge sedan jag skrev om min lille kille. Det som gjorde att jag äntligen fick det gjort var att alla mina anteckningar om Philips utveckling de senaste månaderna försvann med min Iphone 6 som den lille rackaren (Philip) slängde i badet häromdagen (han såg inte någon skillnad på en badanka och en Iphone i värde) så telefonen mår inte så bra nu, milt sagt.
Philip har sedan 10 månaders ålder gått och utvecklats motoriskt i en rasande fart. I skrivandets stund så inte bara går utan springer och klättrar han mer än gärna. Han är väldigt duktig grovmotoriskt som finmotoriskt (minsta lilla ärta hamnar i pincettgrepp). På Öppna förskolan är favoritleken att åka rutschkana. Han klättrar lätt som en plätt uppför rutschkanan själv - från båda håll (roligast är att klättra upp från "fel håll" och inte ta trapporna).
Philip älskar djur i alla dess former, både låtsasdjur och riktiga djur. Ett av de få orden som Philip säger är "hun!" som han utropar så fort vi möter en hund. När vi är hemma så bär han runt på något av alla sina Bondgårdsdjur eller Duplodjur. Han visar gärna upp djuret han håller i handen och försöker sig på att härma djurets läte. För ett par månader sedan lät alla djuren Bä "ääähh", och sedan lät de antingen Bä "äääh" eller "grrr" (alla exotiska djur), men nu vid 15 månaders ålder så låter elefanten tut "pouuuuu", fåret Bä " ä, ä, ä, ä, h", kossan "mmmm u" och tigern grrr (övriga djur har lite blandade läten än så länge).
För övrigt så är Philips favoritleksaker inte just leksaker utan fjärkontroller, datormusen och mobiltelefoner, allting man egentligen inte får leka med är roligt. Det roligaste är att pausa program som storasyster tittar på (ja, han vet precis vilken knapp han ska välja för att pausa ett program).
Flygplan fångar Philips uppmärksamhet allt som oftast. Det passerar en hel del flygplan här hos oss och så fort Philip får syn på ett flygplan påkallar han uppmärksamhet och pekar glatt.
Än så länge så säger Philip inte så många ord men några ord kan han:
Nej, är favoritordet "nä nä nä" eller ett kort "nä!" hör man allt som oftast
Aj Aj har han också kunnat ett bra tag. Redan vid 11-12 månaders ålder kunde man höra honom säga "a a a" vilket innebar att han satt någonstans och gjorde någonting han inte fick (han har ännu inte lärt sig att inte avslöja sig själv;-)
Isch!, säger han och petar sig i näsan:-)
Tack - "Ta!" har Philip sagt sedan före ett års ålder och jag är stolt över att ha en så artig liten gosse;-) Så fort han får någonting i handen så säger han "Ta!".
Mamma - mamama, säger han ibland, mest när han är rädd att jag ska försvinna eller när han är ledsen.
Mo - betyder både morfar (som är en stor favorit) och mormor (som han såklart också tycker mycket om)
Joline - "Nin", tycker vi att vi hört honom säga några gånger till Joline.
Hund - "hun"
Titta där - ti-ta dä
Samt som sagt en del djurläten
En hel del ljud har han för sig också så visst tränar han pragmatik;-) Och man märker att han förstår en hel del av det man säger.
Philip är ett riktigt matvrak vilket är väldigt skönt på så sätt att här behövs inget trugande som med Joline när hon var i samma ålder. Philip väger vid 15 månaders ålder 11 kg vilket Joline gjorde vid 2 års ålder. Philip är också längre än vad Joline var vid den här åldern och mäter nu 81 cm.
Philip tycker jättemycket om att vara på Öppna förskolan, en av favoriterna är sångstunden (som han i och för sig är med lite sporadiskt i då han gärna springer in och ut ur rummet vi sjunger i då han väljer ut vilka sånger han ska delta i:-) En av favoritsångerna är "Imse vimse spindel" som han nynnar med i och även gör rörelserna till. Han klappar händerna och hurrar när sången är slut. En annan favorit är "Hoppa och studsa som en boll" då han älskar att studsas och lyftas upp i luften av mamma. För övrigt så älskar Philip att vara med och stampa takten och är en hejare på att dansa. Så fort han hör musik så kommer diggandet och rörelserna.
Philip är en riktigt gosig liten kille. Han kan komma fram och lägga huvudet emot en och gosa.
Detta gör han ofta med storasyster på morgnarna. Han tycker dock inte om när storasyster kramar tilbaka med en arm runt honom för då känner han sig instängd och säger högljutt ifrån. Annars så har syskonen börjat att leka mer med varandra och Joline är inte lika svartsjuk längre utan snarare tvärtom. "Philip är också fin" kan hon till exempel säga, om jag säger att hon är fin.
En rolig egenhet som Philip har är att om han gör illa sig så vill han gärna bli tröstad om och om igen. När han då blivit tröstad för att ha slagit sig så går han tillbaka till samma ställe där han gjorde illa sig och dunkar huvudet lite lätt på samma sätt, grimaserar som att han skulle börja gråta, gnyr lite lätt och lutar sig emot en för att få tröst igen. Detta kan han göra gång på gång.
Philip får liksom storasyster också fick i den här åldern många blickar och komplimanger för sina vackra ögon och charmiga leende och myckna hår. Han är så fin min charmiga lille gosse med vågigt hår i virvlar (som ett litet virvelmarsvin), stora blå ögon med långa mörka ögonfransar och ett busigt leende med "nappframtänder" och smilgropar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar