Och orden fortsätter att flöda...

Allt som oftast får jag frågan: Hur gammal är "hon" egentligen? Frågeställaren syftar då på Joline och hennes förmåga att uttrycka sig redan vid så ung ålder. En annan orsak till frågan är troligen att hon är så liten till växten (hon har fortfarande stl. 74 i kläder). När frågeställaren får svaret, blir reaktionen oftast: Men hon är ju så duktig på att prata! Ja, det är hon verkligen!
Joline har avancerat i sin språkutveckling till att nu kunna berätta om händelser i dåtid. Häromdagen när hon hörde glassbilen komma upprepade hon treordssatsen: Malin bilen glass. Då berättade hon om den gången då hon och moster Malin gick ut till glassbilen och köpte glass.
Hon kan även fråga om saker, som när hon alldeles nyss ville lyssna på visan "Lilla snigel". Då sa hon: Mamma, nigel akta. Hon upprepar sig tills man förstått vad hon menar.

Favoritordet nu är "kojja" (skoja) och det använder hon när hon blir rädd för någonting, när hon tycker att det räcker när någon skojar med henne, eller helt enkelt när hon bekräftar att någon skojar med henne. Nä, kojja! utbrister hon då!

Lilla snigel akta dig (för Joline)!

Insekter och djur är väldigt spännande just nu. Ordförrådet inom detta ämne har utökats med följande:
Insekter:
nige - snigel
duga - fluga
myja - myra
mygga - mygga
piga - nyckelpiga
bagge - skalbagge
 dälit - fjäril

Djur:
bäbä - får
gis - gris
est - häst
und - hund
katt - katt
börn - björn
jaff - giraff
anka
mus
nin - kanin

Far och dotter klappar getterna på Kolmården

Joline kikar ut över savannen på Kolmårdens linbanesafari

Joline har blivit rädd för saker som låter högt (tyvärr har inte alltid äldre barn så bra inflytande på yngre). Så fort hon hör ett högt ljud som hon tycker är obehagligt utbrister hon: motoj! (motor). Det är oftast just motorer (fordon) som hon blir rädd för.
En annan sak hon är rädd för är när någon knackar på dörren. Då springer hon och kastar sig runt halsen på en och utbrister: nacka, dujjen! Hon tycker det är obehagligt att inte veta vad som väntar. 

bipan - flygplan
tittel - motorcykel
bil

Jag och Joline har roat oss med att plocka en massa goda bär på tomten och i skogen. Så fort Joline kommer ut på baksidan utbrister hon uggaj! och springer emot jordgubbslandet för att se om det finns några jordgubbar att plocka. Dessa bär kan hon säga namnet på nu:

uggaj - jordgubbar
multån - smultron
allon - hallon
båbäj-blåbär

Hemma hos mormor finns det också goda bär

Om morgnarna när Joline slår upp sina små blå, är ofta de första orden hon säger: Göga, näta, mun, panna, osv. Hon pekar samtidigt antingen på mig eller sig själv medan hon flyttar fingret mellan kroppsdelarna. En rolig och gullig egenhet tycker jag:) Dessa kroppsdelar kan hon säga namnet på:

amen - armen
benen - benen
tåj - tår
doten - foten
dingaj - fingrar
näta - näsa
mun
panna
dind - kind
aka - haka
mage

Joline har blivit duktig på att berätta när hon har gjort illa sig. Hon säger då: Illa amen, illa benen osv. Hon vill gärna att man ska blåsa på stället som gör ont.