a-da, bao-a, ang-a, ab-a, nin-ge, da-da, ga-ga, na-na, maa-maa-maaa,

De senaste dagarna har ljudkombinationerna bara sprutat ur munnen på Joline. Det tråkiga för mig är att när hon är sur eller ledsen låter det som hon säger mamma. Ett långdraget maa-maa-maaa kommer då. Däremot när hon är glad, ja då går det bra att träna på att säga pappa. Då kommer da-da-da-pa-pa. Vad har man gjort för fel då liksom?